Hur kan man var så himla känslig? Jag tar åt mig för allt som andra säger, tar det på helt fel sätt... Måste lära mig att ta det på ett annat sätt, annars får jag väl inte göra nått annat än att gråta, och det går ju inte. Jag tar liksom allt som andra säger som ett påhopp och jag är övertygad om att det inte är menat så.
Nej skärp dig nu Kriztin!!!
Nu har jag jobbat några dagar och det känns riktigt bra, så himla skönt att få träffa jobbarkompisar och få göra nått "nyttigt". Ska tillbaka till läkaren nästa vecka för jag känner att jag inte klarar nå mer än 50% än på ett tag. Vill inte att det ska bli som det var innan jag gick hem för fullt. Vill inte vara hemma på 100% det är ingen höjdare och jag ska ju vara hemma ett tag sen med bebisen. Bara jag får jobba, och mom det är lite granna så är jag himla nöjd.
Ett liv har blivit till, ett som du och jag har skapat...
Med tio fingrar och tio tår sprattlar h*n omkring inom mig.
Där växer h*n, utvecklar organ, helt otroligt hur det är uträknat...
Inte lång tid kvar nu till livet består av härliga barnskrik, blöjbyten, bebisskratt och bebisdoft...
Då är livet helt komplett!!
Det är ju det här jag är född till att göra... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar