I går var det ingen bra dag, hade människor omkring mig hela dagen men kände mig ändå så himla ensam och liten. Jag vet inte om alla som inte varit gravida tror att det är en fas i livet som inte påverkar en som människa, att det ska vara så himla underbart hela tiden, att man går om kring och svävar på små moln av lycka hela tiden. Men så är det ju defentivt inte, att ha en hel arme med hormoner som springer runt i hela kroppen och har sitt eget liv, inget du kan påverka för 5 öre, det är fruktansvärt jobbigt och påfrestande. Att du ena sekunden sittar och tittar på tv, allt känns bra det är skönt att bara få sitta och vara, helt plötsligt rinner tårarna och du fattar inte vad det just vad som hände.
Att inte ha kontroll på sin egen kropp är väldigt frustrerande.....
Sen menar jag ju självklart inte att jag inte vill vara med om detta, att få vara gravid för mitt i alla hormonrubbningar så är det helt fantastiskt, att få ha en liv inom sig som växer och utvecklas till en liten människa... ja det är som det låter helt ofattbart och helt jäklar underbart!
Ja idag är det förmodligen den dagen som budgivninge ska börja på huset som vi vill ha, jag väntar föbrilt på att telefonen ska ringa och att det är mäklaren som ringer..... Vill att det ska dra igång nu så at det snart är över, tycker inte om att gå omrking och vara ovetande. Jag vill att det ska vara klart nu så att man kan gå vidare om det inte blir "vårat" hus och om det är så att vi vinner budgivningen så vill jag gå vidare med att ringa för besiktning av huset, planera tapeter och färg, möbler som vi måsta skaffa med mera.... Ja att jag helt enkalt får något helt annat att tänka på nu, så att graviditeten går undan, så att vi snart är inne i sommaren och det ska börjas grilla, fixa barnrummet, packa BB-väskan, handla det sista, ja det som är helt normal för gravida människor =)
Ja tänk att livet blir som annorlunda den dagen du får veta att du är gravid, det är saker som förut betydda så mycket som nu är helt obetydliga i din nya väld... Att du på bara några månader förvandlas som människa, mognar till en helt annan men ändå samma skal... jag kan sitta och funder på det här i evigheter utan att bli ett dugg klokare.
Nej dags att sätta fart här hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar