Trodde det var slut

Snön faller vit på taken
Jag är tacksam att jag är vaken
Allt kan hända på en sekund
Jag trodde att jag skulle träffa John Blund
För alltid.......



Ja fy vad hemsk gårdagens bilfärd var från jobbet. Jag var glad att jag kom iväg från jobbet i tid och skulle komma hem i tid för att få krypa ner i sängen bredvid min man.
Åkte i 100 km/timmen, nu i efterhand så vet jag att det var för fort. Men tyckte att det gick bra, det var ingen snö på bilbanan och jag trodde att det var lugnt. Men så helt plötsligt tappar jag kontrollen på bilen och den börjar att slänga, sen snurrade jag runt och fram och tillbaka en bra stund, när jag såg att jag var på väg rätt in i sidan så trodde jag att det var tack å godnatt Jag såg min familj framför mig och tänkte att nu är det kört, jag får aldrig se min familj igen..... Tur det hade kommit så mycket snö så att snödrivan stoppade upp bilen. Står mitt över vägbanan då ser jag en bil komma himla fort och jag hör mig själv skrika SE MIG FÖR FAN!!!!!!
Handla himla snabbt och la i backen så att han kom förbi mig sen körde jag till sidan och satt på varningsblinkers och friläge, sen brast det. Jag har aldrig varit så himla rädd, tårarna rann och jag skakade i hela kroppen. flera bilar körde bara förbi men en stannade. Å tack snälla du för att du gjorde det!
Hon ringde min pappa så han och hans fru kom och hämtade mig och körde hem bilen. Några repor på bilen och nån spricka i nån skärm blev det bara. Jag är så himla tacksam för det, men tänker så klart på HUR det kunde ha gått, känslan av att aldrig mer få se min familj har etsat sig fast och idag blev jag glad när dom vaknade 5.20 och ville gå upp.

Idag tar vi bussen till dagis sen går jag och Maja till Kupolen för att uträtta en massa ärenden innan Simon ska hämtas igen.
Sen är det fredagsmys i kväll, jag njuter av en ledig dag och min underbara familj.

Funderar på att lämna in mitt körkort och hålla mig till buss och promenader...

Trevlig helg på er alla och ta vara på varje sekund!